Schwere Panzer Abteilung

Schwere Panzer-Abteilung är tyska för "Tung pansarbataljon" och är en benämning på tyska militära enheter under andra världskriget som var utrustade med de tunga tyska stridsvagnstyperna Tiger I eller Tiger II. Med "fristående" menas att de inte organisatoriskt tillhörde någon pansardivision. Ofta hade varje tysk pansarkår en tung stridsvagnsbataljon. Enheten kunde dock tillfälligt underställas en pansardivision beroende på det taktiska läget. Bataljonerna sågs som ett "schwerpunkt-vapen", det vill säga att det skulle sättas in när ett särskilt viktigt avgörande i striden skulle fällas. Tunga stridsvagnsbataljoner med Tiger I började organiseras i maj 1942 och sattes in i strid första gången på östfronten och Afrika hösten/vintern 1942. På papperet skulle varje bataljon ha 45 stridsvagnar. På grund av bataljonernas goda eldkraft och skydd, samt i de flesta fall välutbildade besättningar, nådde denna typ av enhet stora framgångar i strid, inte minst på östfronten. Tunga stridsvagnsbataljoner sattes in i strid på östfronten (närheten av Leningrad) från och med september 1942, i Afrika december 1942 och i Italien och på västfronten 1944–1945. Huvuddelen av bataljonerna sattes in på östfronten. Från och med sommaren-hösten 1944 ersattes efterhand Tiger I med den modernare varianten Tiger II.

Som framgår nedan organiserade den tyska armén tio tunga stridsvagnsbataljoner med numren 501–510 och Waffen-SS tre med numren 101–103. Förvirrande nog döptes Waffen-SS-bataljonerna om hösten 1944 - 101:a bataljonen blev 501:a, 102:a blev 502:a osv.